Missade nr. 13

13. Det var garantera helt okej för dig att vara hemma från skolan för att du mådde psykiskt dåligt, jag var bara en latjävel som borde ta tag i sitt liv om jag sa att jag hade ångest. 

Ja. Skolåren är tuffa. Men rättvist gör det där en 180-sväng sedan. Män förväntas vårda sig själv och sin psykiska och fysiska hälsa, framför andras. Mår du dåligt har du, som tidigare nämnts  oddsen på din sida när du går till läkaren, som kommer att ta dig på allvar. När en vuxen kvinnas knopp eller kropp ställer till med besvär räknas i stort sett alla symtom som "stress" och hon borde nog ta ett fotbad lite oftare. Kvinnor riskerar statistiskt sett att avskedas snabbare än män, vid långvarig sjukdom.
Så...x antal högstadieår mot 45 år i arbetslivet, jag byter gärna!

15 anledningar att byta kön.

1. Så himla praktiskt att kissa.

2. Om jag blir sjukt sugen på sex och inte har någon partner/KK/pengar så kan jag alltid leta upp en galet alkoholpåverkad person med utmanande kläder. Och förklara att allt hon gjorde (låg still) indikerade samtycke. Jag kan även göra typ detsamma mot en kille, eftersom homosexuellt våld sällan anmäls eller/och tas på allvar.

3. Alla former av normal prestation i sociala sammanhang (typ ställa motfrågor när jag snackar med någon) kommer att mottas med applåder, fyverkerier och i de flesta fall, sex.

4. Jag kommer enligt rådande ideal anses som attraktiv även efter att jag passerat 40 års ålder, mitt hår grånat och rynkorna delat min panna.

5. Om jag heter Ryan Gosling behöver jag bara kalla mig feminist för att sätta fart på en dalande karriär.

6. Inåtbuktande lår, synliga revben och allmän svält är inte eftersträvansvärt. Inte ens för män på catwalken.

7. Jag kan utan att framstå som skrytsam sitta med min gitarr och hålla hov vid lägerelden i minst fem timmar i streck. Jag kan dessutom bara fem låtar. Men vem gillar inte en kille som nästan kan spela "I'm yours"?

8. Högre lön för samma jobb. Like a boss.

9. På tal om boss, det är sannolikt att jag kommer bli det. Eftersom folk är mer bekväma att ledas av en människa med penis.

10. Jag kommer varje år att tjäna ca 50:- X 12  på att INTE ha mens. 

11. Jag kommer varje år att undvika hormonella rubbningar, värk i brösten, förvärrad PMS, risk för blodproppar och finnar orsakade av P-piller.

12. Ingen förväntar sig att jag ska ta de där manliga p-pillerna de snackar om.

13. Jag kommer att bli bättre behandlad och tagen på större allvar när jag behöver läkarvård.

14. Jag behöver aldrig mer förklara varför jag är topless på stranden.

15. Om jag blir sinnessjukt full, kastar av mig kläderna, dansar på bardisken, röker en spliff och kysser nån här och hånglar med någon där och ligger med en tredje där och sen spyr i en fjärdes hall...är jag en festprisse som vågar bjussa på sig själv.

Sommarens bittraste lista

1. Att Danne säsongsjobbar = ingen ledighet what so evaah.
2. Att jag inte är lika rik som Beyonce och kan spendera semestern med fem nannys och en absurt dekorerad drink i näven, solbränd och ack så ljuvlig på en solstol på Maldiverna. Typ.
3. Att jag beställde en ny telefon. Eller såhär: jag bad om att få EXAKT samma telefon som innan. Vilket jag fick. Fast med hälften så mycket minne och ett evighets-abonnemang. 3 Jag hatar er.
4. Att jag på riktigt har kollat igenom varenda House-avsnitt som producerats och nu måste skriva ett innerligt bedjande mail till Hugh Laurie om att antingen göra nya avsnitt eller bo hos mig. Som House.
5. FACEBOOK. Eller rättare sagt: FACEBOOK-ANVÄNDARE!!! Det är sol och det är flygplansvingar och pepparkakskroppar i bikinis och lååånga kärleksförklaringar till respektive  och fan och hans moster. Och nej, man får inte länka till sin egen musikvideo en gång om dagen även om man kommit på en ny, om möjligt ännu mer långsökt, koppling. Tänk Melodikrysset-långsökt. Ett till glas rosévin på en balkong and I can no longer be held responsible for my actions.

Typ såhär känns det. Som att en jävla megahummer biter mig i arslet men att jag måste fortsätta vara någotsånär civiliserad.

Lite allvar och jävlar anamma.

Komma på fötter. Stå upp. Bryta ihop. Gå vidare.
Det var inte tänkt att bli personlig. Tanken var ingen tanke alls, det här skulle vara en plats utan ambitioner.

Jag älskar sarkasmen, cynisk humor och bittra tungor. Och någonstans där emellan så vill man ju finna ett uns hopp. Att det man säger inte är sant. Att vi kan skratta åt skiten för egentligen är ju läget helt ok.

Så jag gör. Sätter i gång, och tänker att kommer jag upp på fötter så kan jag gå vidare. Höhö.
Kloke, kloke Leonard Cohen har sagt nåt i stil med "Act like the person you wish you were, and that is the person you will become".
Klyschigt men ok. Eftersom samme karl skrivit några av de mest hjärtskärande och slag-i-magen-kraftiga texterna jag någonsin läst.

Beställer böcker inför höstens studier. Kollar över veckoscheman och vägrar ge efter.
Det ska gå.

Lady Dahmer

Pratade med Sara i dag om Lady Dahmer  http://ladydahmer.nu/.
Hon har tidigare bloggat för Viföräldrar, och för att göra en lång historia kort så kan man väl säga att föräldraforum i regel inte översvämmas av genustänk och feminism.
Varför hon har fått en väldigt stark röst i såväl dessa sammanhang som i övrig media.

Och det är inget fel med att vara först. Eller att skrika högt. Tvärtom så är det tydligen bra karriärstratergier. Men. MEN.
Jag ha liiiiite svårt för henne.
Och Sara, som f.ö. är såväl en femistisk som genus-medveten, gillade skiten.

Förutom några slag under varandras bälten och en del personliga påhopp (man får göra så med ex man är polare med), så kom vi fram till följande (tror jag?)

• Att Lady Dahmer kan ha en sjukt störig attityd, men det måste hon kanske ha för att ha en välbesökt blogg?
• Att Sara ska starta en blogg om allt hon vet om övningskörnings-förberedelser.
• Att det är ett fett stort frågetecken varför Lady Dahmer i sin presentation kallar sig för "Feministfitta". Jag vet allt det här om att man ska ta tillbaks de stula orden, men snälla. Det hade varit hundra gånger mer postpatriakalt att skriva Feminist med Fitta.
  Genom sin ironi(?) befäster hon bara att fitta är ett passande skällsord för någon idiot som kallar sig själv feminist.
  
  
  
  

Midsommar

Så. Vi tänkte att en liten enkel tur och retur till östkusten var det självklara svaret på den eviga frågan "Vad ska vi hitta på till Missommar?"

Torsdag em.
Efter en febril och resultatlös symaskinsjakt på stan pushar jag mig själv till ett trevligt HEJOCHFÖRLÅTATTJAGÄRSÅSENDETVARINTEMENINGEN! 
Möts av två pojkar som är en minut från koma-tillstånd, knappt upprätta vid köksbordet. Pippi Långstrump är på rymmen. "Mama! Mama! APA!APA!" ca 20 gånger. "Ja! Nämen titta Arvid! En apa!"
Danne stirrar skelögt på mig. "Gå och lägg dig så att du orkar köra i kväll" kommenderar jag och känner mig som en redig bondmora/diktator/Vår frälsare.

Försöker packa med Arvid. Tänker att barn kan man ju ha med sig i vardagssysslor, det är så bra för dem! Barnet uppskattar inte aktiviteten utan skriker efter Pippi och apan och packar upp allt jag försöker packa ner. Är det bara i Leilas kokbok som ungar gillar hushållsbetyr? Det ser alltid så kladdfritt och gemytligt ut. Hon kanske har hash i kakorna för att bättre på stämningen?

Efter 90 minuters intensivt anfall, försvar och 15 utvisningar av mig själv till toan (halleluja för att få kissa ifred med sin iphone!) ger vi upp.
Danne får vakna. Jag skiter i hur trött han är, han får köra på redbull och powerbars. Arvid återförenas med Pippi och jag förtränger all forskning om barn och skärmar.

Den följande timmen är närmast att likna vid en förlossning. Blod, svett, tårar och folk som skriker. Och brist på lugnande barnmorskor pga. nedskärningar.

Vi slår igen bildörrarna 2 timmar efter planerad avgångstid. Pippi är med. Stinky, nallen, napparna, mammas cigaretter (fast jag inte rökt på vad, 3 år?), smutsiga kläder, några - förhoppningsvis, för det är svårt att veta när allt ligger i högar - rena kläder, hårborstar, värktabletter, hörlurar, kamerautrustning värdig en National geographic-expedition, kuddar, täcken, stickningar, symaskinskataloger etc etc.

I höjd med Halmstad säger min sambo de bevingade orden:
"Cia, jag tror att regnstövlarna är kvar på dagis..."





Förutom några smärre snedsteg (som kombinationen läckande blöja + min midsommarklänning)  var resten av helgen fin som snus!

Små pojkar och stora ord.

Typiska citat från helgen som gick:

"Typiskt små pojkar att gilla stora båtar"

"Sluta retas!" 
Pappa till Morfar ang. en nedåtgående resultattrend i sitt pokerspel.

"Du kan skriva vilka siffror som helst, jag bryr mig inte!" Morfar till Pappa ang. poängställningen i pokerspelet.

"Jag går och vilar mig en stund om det är ok?"

ps.

Och OM man nu lyckas ha en helt socker-fluff-kattunge-änglavingar-shabby-chick-bra-bolåneränta-och-ekologisk-mat-på-grillen-familj... så kommer ändå nån utifrån och fuckar upp .
julkortet. Och friden. Och livet.

OS i Moderskap

Här är vi glada. Arvid är särskilt glad för att han obehindrat får äta vattenmelon. Jag delar glädjen så att säga.

Här är vi fett o-glada. Jag är särskilt o-glad för att jag sovit max 15 minuter i sträck under en hel natt och för att det nya livet som morsa är svårare än vad jag kunnat tro.



Jamenhejpåer.

Jag har gått och funderat i dag på det här med mamma-grejen. Att det överhuvud taget är en grej. Ett mission, något hårt, svårt, komplext, ångestrelaterat och prestationsinriktat.
Kanske inte för alla, men säkert för många fler än för mig.
Att man ska hitta en ståndpunkt, finna ett sätt att förhålla sig till det, det mytomspunna, alltför upphöjda, alltför skitnödiga MODERSKAPET.

Min mamma var alla rätt enligt boken. Hon var alla rätt i 
verkligheten med. Engagerad, älskande, bekräftande, ordentlig, matlagande, nattande, tröstande, hemma mer än borta, käck, glad och visade fula känslor lite lagom när det behövdes.
Hennes kropp återgick till pre-graviditets-form typ två timmar efter att hon klämt ut mig och min bror. Utan smärtlindring. Hon sprack inte. Hon var bara superbra på att föda barn och hon var, genuint, superlycklig efteråt.

Hon har gjort en karriär och läst på universitetet. Hon är gift med vår far, 25 years and counting, hon har väninnor och ett socialt nätverk utan facebook.

Hon var så sjukt bra på att vara mamma att jag skrek i dödsångest och högg tag i hennes ben om hon skulle åka i väg någonstans.

Trots alla guldmedaljer i gott moderskap och Årets Morsa 24 år i rad, så har jag inte blivit så jäkla perfekt. Eller lycklig. Eller miserabel. Hennes personlighet och hennes vis att vara mamma på har gett mig en sjuhelvetes prestationsångest, men också precis den sortens stöd och närvaro som har behövts för att skita i den. Plus minus noll med andra ord.
Jag kan ha fel. Det kan ju vara så att jag startade med en galet uppfuckad personlighet och tack vare livslotteriet fick bästa möjliga vård i form av Mommy no.1.
Men jag satsar på det tidigare alternativet.

Så, med tanke på att det tycks råda en outtalad tävling mödrar (och även fädrer) emellan, om att vara VÄRLDENS BÄSTA FÖRÄLDER så vädjar jag till samtliga deltagare: Walk Over! Jag tror på riktigt att ungarna vinner på det. Jag är ett levande bevis på att bäst päron inte får bäst mini-päron.
För att inte tala om hur mycket mindre skryt som skulle eka i lekrummet på Öppna förskolan.

Här följer en lista på saker jag tycker att vi kan skita i i framtiden:

• Hysterisk powerwalking i grupp för att gå ner graviditetskilon. Astråkigt.
  
• Lyckobluffandet om Det Perfekta Livet med Bebis. Det är som livet är mest, bra ibland, dåligt ibland. Minus sovmorgon. Punkt.
  
• "Den som är föräldraledig längst älskar sitt barn mest"-filosofin. Är du hemma i tre år - då gillar du det förhoppningsvis eller lider av grov masochism. Är du hemma i en månad - då gillar du nog att jobba (STOPPA PRESSARNA! MAN KAN ALLTSÅ SOM FÖRÄLDER FORTFARANDE GILLA FLERA SAKER PÅ SAMMA GÅNG!), eller så lider du av grov masochism.
  
• Snälla, snälla sluuuuuta baka puckat avancerade cupcakes! Dom är inte ens goda. Gillar du att skulptera - gå en drejkurs eller erkänn att de kanderade små sockergrejerna inte är till för att smaka gott utan för att lägga upp på Instagram. Och när vi ändå är i gång, kasta in surdegslimpan i handuken. Eller hur det nu var.
  
  
• Den Stora Tystnaden På Lekplatserna. Vi sitter i den här sjunkande båten av vaknätter, jollrande tjockisar, romantikdöd och social exil tillsammans. Vi kan väl i alla fall prata med varandra? Hemskt gärna beyond meningen: "Vad heter ha--hoo--eh---ditt barn?" Eller om man bor i Majorna " Vad heter hen?"

DIE Facebook DIE!

Bilder som kommer bli intressanta att försöka förklara för framtida arbetsgivare, efter att de scrollat igenom min FB:

Bajs, svett och gynekologer.

Jag blev ateist vid 17 års ålder. Gud/den högre makten/Shiva/Allah fortsätter att hylla mitt beslut med sin absoluta frånvaro. I dag slog familjen Eriksson Holst nämligen jackpott  i sjukdomslotteriet: 2 av 3 är så gott som döende.
Dannes kräksjuka har i och för sig reducerats till att bara gälla den nedre nödutgången. Å andra sidan har jag fått en mycket spännande variant av klimakteriet. Sweat baby sweat osv.
Det är som att bada. Hela tiden. Minus närvaron av vatten och istället ett syndafall av svett. Jag googlar det hela.
Jag misstänker pesten eller det här:

Symtom vid hypertyreos

Symtomen kommer ofta smygande och kan lätt blandas ihop med tecken på stress. Tecken på hypertyreos kan vara att du:

• svettas och känner dig varm
• är trött
• har mensrubbningar
• har hjärtklappning och högre puls
• att du går ned i vikt
• att du darrar i till exempel händer och fingrar
• är lös i magen eller får fler avföringar per dag eftersom maten snabbare passerar genom tarmen
• sover dåligt, är nervös och orolig
• lätt blir irriterad, arg och gråter
• känner dig svag i musklerna
• får problem med hud, hår och naglar.
• Har ett mycket lättirriterat och otåligt barn när du är som tröttast, och dessutom en kräksjuk man i karantän.
  
  

Apropå smärta så planerar jag att i veckan ta ut den förbannade kopparspiralen som har bidragit med kramper sedan 4 månader tillbaka. Att sätta in den värre än att föda barn, så jag kommer att hota mig till en nedsövning. Såhär kommer det låta ungefär:

Jag: - jag skulle hemskt gärna vilja be om en nedsövning eller totalbedövning.

Gynekologen: - Det kan vi tyvärr inte erbjuda. Narkosläkarna har fullt upp med att rädda liv.

Jag : Det ska nog inte vara något problem att få hit hen, jag kommer med största sannolikhet att försöka döda dig om du tar ut spiral-fan utan bedövning.

Gynekologen: ( suckar djupt och hatar patienten) Du kan alltid ta en ipren eller paracetamol någon timme innan.

Ipren-mannen gör entré och sjunger sin sång i djupaste självförakt .

Jag: Gud va duktig han va.

Gynekologen: Ja. Och så himla billig nu för tiden.

Jag: Det var bra att alliansen privatiserade hela sjukvården så att ni kan köpa in lite vad ni känner för.

Gynekologen: Stämningshöjare är underskattat. Särskilt när man har mitt jobb.

Jag: Jahaja. Jag ska säga dig att mitt underliv minsann har ett jäkla sinne för humor!

Gynekologen: Ditt underliv behöver prozac för att ens kunna le.

Jag: Tråkigt.

Gynekologen: Ja, dom borde verkligen börja tillverka prozac för vag-

Jag : Nej inte det. Tråkigt att jag måste anmäla dig för sexuella trakasserier och att du kommer att förlora din licens och villa och sjötomt och allt nu.

Gynekologen: (funderar i tystnad). Ditt underliv är minst lika roligt som de bästa "Friends"-avsnitten och du får bli nedsövd. Är vi ok då?

Jag: Ja.

Efter uttagen spiral anmäler jag honom för mutbrott och sexuella trakasserier. Iprenmannen blir åter arbetslös.

I exil

Vi är i söder. Inte söder som i det varma landet med turkost vatten och Juan i strandraggar-outfit.
Utan i söder som i 3 mil söder om Göteborg. Ack du stad av uppväxt! Jag tror på riktigt inte att det finns någon plats på jorden vars luft kan få en att kippa efter andan på samma sätt som den här.
"Det är ett tag sen du var nere sist Cia" kommenterar min mor. Jag håller tyst och låter familjefriden råda.

Folk här är kloner. Om de inte är orginal. Som mor och fars granne AAAAARNE. Som vet allt och missionerar gatan fram för att upplysa den obildade pöbeln om detta. Badrumskakel, bildelar, pedikyr, Satans budbärare, kattpiss, tågbanor eller brevlådans historia... Det finns ingenting som AAAAARNE inte kan bättre än nån annan. Så himla glad på nåt sätt för att mina öron lyckas sluta sig likt en okåt slida  varje gång AAAARNE börjar predika.

Mitt emot boor en familj med två katter. Bodde en familj med två katter. När jag och Arvid gick dit för att leta fick vi reda på att kattkrakarna fått en enkelbiljett till veterinären. Jaha.

Såhär känns det. Arvid och jag ler en bra bit bort från Danne som är en atombomb av kräksjuka at the moment. Som jag älskar. Men på lite avstånd i dag.

Välkomna

Hej.
Den här bloggen kommer med all sannolikhet bara att läsas av två personer. Den ena är jag. Den andra är Bella, som efter en shot med nåt pokémon-klingande namn, i dag gav mig hybris med orden "Asså Cia! Du måste verkligen börja blogga eller nåt!".

Jag har gjort det förr. Då handlade det om att jag, min rumskompis och hennes "fru" inte fick ligga. Och så klagade vi lite över det, och sen blev jag utesluten eftersom jag låg med en snubbe.

Apropå ligga så ligger min nuvarande kille i magsjuka. Spännande spännande. Det är lite som Robinson. Plötsligt är alla man bor med potentiella fiender och man försöker bilda pakter med handsprit och krucifix.

Nog om spyor och Jesus.

Nu finns den alltså, den här lilla pärlan till navelludd och egocentriska eskapader om skitsaker. Mycket läsnöje Bella!


Ps. jag har inte spytt än. 4 hours and counting!